Le Franz

Skolan idag har inte haft alltför mycket att bjuda på. Sista veckan är endast slapp, fastän jag faktiskt borde göra lite smågrejer nu innan the final end. Hursomhelst valde jag att inte göra detta idag utan jag och Natalie drog en runda på stan. Jag införskaffade sista disken av Sex and the city - säsong 6. Vilket innebär en komplett säsong och många, många chickflickkvällar med Carrie framöver.

Passade även på att minska platsen i min bokhylla genom att införskaffa boken "Spelet" av Neil Strauss. En bok jag hört en del om från olika håll och kanter. Handlar kort och gott om en rå raggningsvärld, och jag måste säga att efter cirka 30 sidor gillar jag den. God humor och en aning udda.
Efter rundan passade jag och Natalie på att ta en snabb paus och en kaffe på Snuggles och samtidigt diskutera vårt nya liv som bokmalar. Vi kom dock in på felspår och djupnade när vi kom in på lovestuff.

N - "Du kan inte både ha kakan och äta den"
L - "Nej, jag vet. Men jag kan slicka lite på den"
N - "Då försvinner glasyren, till slut kommer du tröttna på att slicka på honom"
L - "Okej, och med det lägger vi ner diskussionen"

Efter skolan begav jag mig sedan till ett regnigt Malmö för att införskaffa min avslutningsstass, som nu består av ballerina skor i ljust skinn (snodde åt mig det sista paret på Wedins idag), beige kofta, vit axelbandslös "vippklänning" som gör att jag ser trevlgit skinny ut. Till detta blir det ett rödlila, mörkt nagellack och mina nya earrings á la pilgrim. Blir exalterad bara jag pratar om det, my outfit feels fabulous!
Kunde sedan inte heller motstå den marinrandiga over-size tröjan från indiska heller idag, och med det kan jag säga att det inte är alltför mycket som återstår av lönen jag fick i fredags, damnit.
Ska läsa vidare lite nu för att sedan ägna mig åt lite kvalitetstid med miss Carrie Bradshaw, Ciao! 

Först (so you cal feel sorry for moi) vill jag delge er att jag numera stoltserar med två stora blåsor på vardera långfinger efter trumspelande, och de svider som bara den.
För att sedan återgå till mer väsentliga grejer kan jag redogöra för hur de senaste dagarna i mitt liv varit. Igår, med insikten av att vi alla har en lång långhelg framför oss for jag till Ystad för att möta upp Emma och sedan knalla viare mot något som blev tv-tittande hos en total stranger. Kan inte säga att det var den roligaste kvällen i mitt liv, men det var ganska okej.

Roligare var dock fortsatta kvällen/natten hemma hos Emma, det var mer "wining n' dining, baby" och en hel del roligt prat. Emma konstaterade att hon var korkad, och sa att jag behövde blir "stimulerad intelektuellt" för att slå mig till ro med en man. Hon analyserade också ett potentiellt ragg och listade alla goda egenskaper min första kärlek hade. Resultatet var: Han hade den fysiska attraktionen, intelektuell stimulering (låter fortfarande roligt), han var en av alla de utrotningshotade äkta gentlemännen, omtänksam, artig, trevlig, snäll osv. Komplett, hade varit en bra sammanfattning. För en stund igår blev jag riktigt sentimental och samtidigt lite fundersam. Om han var komplett, och satte ribban för mina "krav", måste de faktiskt vara skyhöga. Skyhöga krav har sällan funkat, och det oroar mig en aning. Var ligger egentligen gränsen för hur höga ens egna krav kan vara?

Well, hursomhelst tänker jag inte låta krav eller min väns tveksamhet stå i vägen för detta potentiella ragg. För jag är trött på alla svängar just nu. För att riskera att låta en aning desperat för ett ögonblick, men jag behöver stabilitet. Äääh, enough with the deep shit. För att lätta upp stämningen bjuder jag härmed på ett av alla de roliga citaten Emma bjöd på igår:

"Alltså, jag är ju inte korkad. Jag är smart, bara det att jag inte är smart alltid. Jag sparar typ min smarthet till viktiga tillfällen, typ som amigosmötena (anti-mobbinggrej)"

Så kul hade vi igår. Mindre kul hade jag idag, när jag fick uppleva tidig uppstigning. Det på grund av att jag skulle jobba på parken. Idag och imogron. det är dagar som idag, när man bara vill hem och somna i en varm säng, då går tiden så fdckat långsamt. Idag var det rentutav plågsamt.
Men, nu är jag hemma i alla fall och funderar på hur jag ska spendera min kväll. Mitt trötta huvud säger mig att det endast lär bli film och slapp, något som känns ganska behövligt. Nu mot lite trummor igen, då mina blåsiga fingrar känns utvilade, Ciao!

Är ganska precis hemkommen från småland och gamleby som för övrigt har varit über. Trots att vi håller oss i smålands minsta och mest öde håla lyckas vi alltid tilla tt få de fem dagarna riktigt goda, så även i år. Det är the magic of old village, som vi väljer att kalla den.
Dagarna har bjudit på allt och inget. Som room-mates hade jag och Maria, (aka "lilltjockis") mycket trevligt i vår lya. Vi hade deep talk, mindre deep talks, såg på kärleksfilmer, brottades, gick varandra på nerverna and so on. I veckan han jag och mina ystadbor även med bad i viken (cirkus inga grader alls), nattspring, ouppskattat bus á la mig och Lisa och mycket mer.

In fact, gamleby var precis som vanlgit, urbra, precis som det ska vara också. Det kändes skönt med en avslutning som denna, eftersom det faktiskt var sista gången vi satte liv i de småländska skogarna. Vi kommer aldrig, aldrig komma tillbaka dit. Och efter totalt åtta veckor där känns det urkonstigt att säga så. När vi i måndags vi kvällsmaten satt vid ett stort bord allihop, och Nikodemus plockade fram gitarren och alla började tjuta med i sentimentala låtar, då i ett sånt där speciellt gamleby-moment då insåg jag att jag kommer sakna den här hålan, tro det elelr ej.
Fast, samtidigt kändes det trots allt som vi faktiskt gjort vårt där nu. Fastän veckan var rolig, blev den ibland onödigt lugn. Folk har liksom sprungit av sig under alla andra gånger vi varit där. Den här gången orkade ingen göra ngt, alla var bara allmänt trötta. Så, gamleby kommer alltid ha en plats i mitt hjärta, mend et är dags att gå vidare, får att låta ungefär såpass sentimental som det bara går. Bye, bye till hällarna och till alla andra old village-memories.

Nu väl hemma igen har jag precis avslutat upppacknings-processen och sitter nu och flinar åt mitt mästerverk i syslöjden. För ja, ring polisen, men den här gången blev det bra. Inte bara dte, klänningen jag knåpade ihop känns till coh med användbar. Ska bannemig sporta den på väg till stranden i sommar och till tight osv. Får lägga upp en bild så småningom, så folk vekligen kan bli övertygade.

Slutpratat nu i alla fall, då badet i måndags har gett följder i form av en enomr förkylning-bihåleinflammation-öroninflammation. Jag erkänner nu, det ajg nekat till i månader: Jag har verkligen världens, eller åtminstonde sveriges sämsta immunförsvar. Så, för att jags ka orka ta mig upp och spana in tanterna som ska spela match imrogon blir det nog bedtime för min del nu, bed time och mina saknade Sex and the city-diskar, iiiiiiiiiih! Ha en god fredag, för det ska jag!

Hej alla trogna blogg-fans. ha. Jag befinner mig just nu i småland, gamleby och här ska jag hålla huset de närmsta fem dagarna. Och det med en viss hatkärlek. Hat, eftersóm jag just nu inte är sådär förtjust över isoleringen i skogen. En viss kärlek eftersom att det känns som en ganska skön rehabilitering efter vad som varit en jobbig helg. En jobbig, bitter och lite besviken helg.

Utgången i fredags blev misslyckad på grund av vänner som fick för mkt av det goda. Dessutom var skaran på starshine inte alltför roande. Så det blev tidig hemgång med en del bitterhet. Om det inte heller hade varit för Eriks support later on hade jag nog sett den kvällen som totalt värdelös.

Lördagen sedan kändes som, en smärre besvikelse. Visst var det trevligt, mysigt, men jag insåg snabbt att jag förstorat och förskönat lite för mycket för mitt eget bästa. Vi var kanske ingen bra match egentligen, vilket blev ganska uppenbart när vi inte fixade att hålla en vettig koversation längre än fem minuter. Så istället hånglade vi, i två timmar. Hade inte varit helt fel om det inte varit ett kompensationshångel, nu känner jag mig besviken. Mest på mig själv, mina jävla krav och min kräsenhet, skräp.

Men, med lite sömn, en seg bussresa, en lång hemkunskapslektion och nu senast ett bad i bagaget är jag totalt slut. Vill sova. Gott att vi är lediga då, på återseende people! Ciao/L

Ännu en dag har kilat förbi. Kan lyckligt meddela att jag lyckades skrapa ihop ett VG på spanskaprovet, vilket faktiskt känns überbra! Utöver det har jag fortsatt med den anliga solrutinen, som nu verkligen tycks givit resultat då hela fyra personer idag frågar mig om jag varit utomlands. Det klagar jag inte på!

Mindre kul idag var den work out min eftermiddag bjöd på. Vi bara sprang och sprang och sprang och sprang i den då alldeles för varma värmen. Jag är helt slut, slut på både krafter och vätska vilket också innebär sjuk huvudvärk, usch.

Har dessutom nu börjat inse att min helg kommer ge mig minst sagt fullt upp. Just nu hade jag bara önskatatt den var het tom, så jag kan sova mig igenom allt. Så trött är jag. Men, så är icke fallet coh schemat ser ut som följer: Imorgon fredag är det utgång med Natalie som gäller, känns som att vi som vanligt kommer lyckas dra till med en urgos och lyckad kväll, nu när det dessutom nalkas förfest hos denna goda kvinna. På lördag morgon (ucsh) spelar jag match, sedan har jag en ledig lucka på cirkus fyra timmar då jag tänker sova, efter det anländer Calle för film och mys, vilket i och för sig känns som en mycket lovande kväll. Mindre lovande är det faktum att min söndag sedan kommer bestå av jobb.

Dessutom har jag en hel del annat att sysselsätta mig med under helgen, dvs packa till smålandsresan på måndag. Yes, det är nu dags för sista rutten till Old Village, på både gott och ont. Mest ont är nog det faktum att vi ska samlas redan 06:15 (AAAAH!!!!!) på måndag morgon, vilket innebär att jag kommer få gå upp någon gång runt fem. Kill me softly, please.

Nu ska jag ta mig an kvällens arbete, dvs packing inför sleep over och utekväll imorgon, sedan är bädden lockande nog. Ciao!

När jag vaknade idag kände jag mig ungefär lika trött som när jag gick och la mig igår. Alltså inte alls utsoven och galet sliten. Hasade mig trots det upp, drog på mig min hräliga klänning (har en känsla av att sommarkläder får dig att må bättre) och knallade ner till stationen.
Jag sov sedan på tåget, halvsov en stund i de blå sofforna i skolan, höll på att trilla ihop under morgonsamlingen och första föreläsningen. Allt detta med en galen hosta och huvudvärk. Så, jag beslöt mig för att ta mig hem en aning tidigare och med hjälp av treckar-Emmas moppe tog vi oss till stan för att först ta oss en glass och sedan bort mot tåget.

Väl hemma har jag bara suttit i solen, fått urgoda bikinimärken faktiskt. Men, då det ändå känns galet kyligt ute tänkte jag nu ta mig en dusch och sedan slumra lite framför Tv:n. Natalie var snäll nog att låna mig Stockholm boogie-filmen vilket också innebär att min dag är räddad.

(Hann förresten även med ett av de där härliga Emma-Lina snacken i solen innan jag lämnade skolan. Trots alla fighter har vi en god connection, som ingen kan ta ifrån oss. Det var skönt att känna att vi bara kunde sitta där och vara råärliga mot varandra, utan att någon av oss blev arg. That's what we in Sweden call a good friendship)

Så till Natalie och Emma, länge läve vänskapen. Till mig själv och läsandes: Ciao!