Le Franz

Jag är hes så mycket som jag skrattade igår. Och hostade iofs. Vår get-together kändes lyckad och dte finns inget sällskap som jag känner mig mer hemma i än det igår. Alla har hittat sin plats i vänskapskretsen och det känns alltid så avslappnat och bekvämt. Nej, damnit jag gillar dessa människor.
Jag tycker om dem för att de förlåter mig för min usla kokkonst, igår åt vi degpizzor med fastnat bakplåtspapper, "so fresh you can taste the crunch". Men ingen klagade. Alla var goda och glada och jag insåg att det gått alldeles för länge sedan vi sågs sist.
Det cirkulerade allt från bekännelser till skratt i överdoser, socialt skvaller och allmän kärlek, det känns nästan vemodigt att säga hejdå till dessa människor numera för att man vet att det kommer dröja ett tag innan man ses och har lika roligt igen. Nej, simply, det finns inga vänner jag uppskattar mer än de jag var omngiven av igår.

Grattis till Emma idag. Jag hatar henne för att hon nu är officially äldre än mig. Men jag gillar henne för att hon är Emma.