"Du är hundra procent du igen"
Avslutade nyss ett phonecall med Natalie, och ibland säger hon saker som gör mig så glad. Hon ohc två andra söta snorungar har gjort mig glad idag/igår. Komplimanger är verkligen lyftande, och jag kanske låter en aning självgod nu,men det skiter jag i, jag behövde dem och vill tro att jag förtjänade dem.
Hur som helst, mitt i min bubblande eufori avbröt Natalie mig och sa något i stil med "Vad skönt det är att höra dig, du är du igen. Hundra procent du,". Jag blev förvirrad och frågade vad hon menade och när hon gav mig förklaringen var det uppenbart, jag har varit borta ett tag. "Ja, du är du helt och hållet, du och bloggen typ. Men du hade en svacka som inte var lik dig. Du träffade Petrit och Green, som är dina motsatser, du var inte dig själv helt enkelt. Nu är du, säkre, glad och dig själv, kommit tillbaka och är lite bättre."
Att få höra fårn någon annan att jag hittat tillbaka var ens kön bekräftelse som jag bheövde. Jag har haft huge crashers lately, och tappat mig själv, identitetskris kallas det kanske. Att sluta på fotboll, umgås med människor som egentligen inte intresserar en alls, osv. Allt det är borta.
Nu har jag funnit mig att pausa från fotbollen utan ångest, gillar powerwalksrelaxet, slagit mig till ro i skolan, i klassen, jag har till och med lagt litefeghet på hylln och tagit ett litet steg bort ifrån bitterhet, if you know what I mean. Nej simply, jag mår bra nu.
Komplimang två kom från Sofie som tittade på mig när jag gnällde över min risiga och rufsiga fasad i måndags. "Det är orättvist. Du ser inte alls ofixad ut när du är ofixad, man kan inte gå med dig för du är alltid så söt, jag gilar dina kläder." Bom, Sofie räddade min måndag och jag hade ett dumflin klistrat i ansiktet därefter.
Komplimang tre kom igår från en helt okänd kille i idrottsklassen som hejade på mig när jag gick förbi. Vi småpratade lite och sen sa han bara apropå "Du passar väldigt bra i klänning." Pang, ett till leende.
Så my point is inte att vara självgod utan att bevisa att en komplimang är det bästa som finns ibland. Det kan lyfta en när man har en dålig dag eller göra en bra dag bättre. Så jag ska skärpa mig, och tänka på detta och strö lite socker på folk runt omkring mig. En komplimang är trots allt ingen smärtsam uppoffring. Strö lite socker, ge någon en komplimang, at least I will. Ciao
Hur som helst, mitt i min bubblande eufori avbröt Natalie mig och sa något i stil med "Vad skönt det är att höra dig, du är du igen. Hundra procent du,". Jag blev förvirrad och frågade vad hon menade och när hon gav mig förklaringen var det uppenbart, jag har varit borta ett tag. "Ja, du är du helt och hållet, du och bloggen typ. Men du hade en svacka som inte var lik dig. Du träffade Petrit och Green, som är dina motsatser, du var inte dig själv helt enkelt. Nu är du, säkre, glad och dig själv, kommit tillbaka och är lite bättre."
Att få höra fårn någon annan att jag hittat tillbaka var ens kön bekräftelse som jag bheövde. Jag har haft huge crashers lately, och tappat mig själv, identitetskris kallas det kanske. Att sluta på fotboll, umgås med människor som egentligen inte intresserar en alls, osv. Allt det är borta.
Nu har jag funnit mig att pausa från fotbollen utan ångest, gillar powerwalksrelaxet, slagit mig till ro i skolan, i klassen, jag har till och med lagt litefeghet på hylln och tagit ett litet steg bort ifrån bitterhet, if you know what I mean. Nej simply, jag mår bra nu.
Komplimang två kom från Sofie som tittade på mig när jag gnällde över min risiga och rufsiga fasad i måndags. "Det är orättvist. Du ser inte alls ofixad ut när du är ofixad, man kan inte gå med dig för du är alltid så söt, jag gilar dina kläder." Bom, Sofie räddade min måndag och jag hade ett dumflin klistrat i ansiktet därefter.
Komplimang tre kom igår från en helt okänd kille i idrottsklassen som hejade på mig när jag gick förbi. Vi småpratade lite och sen sa han bara apropå "Du passar väldigt bra i klänning." Pang, ett till leende.
Så my point is inte att vara självgod utan att bevisa att en komplimang är det bästa som finns ibland. Det kan lyfta en när man har en dålig dag eller göra en bra dag bättre. Så jag ska skärpa mig, och tänka på detta och strö lite socker på folk runt omkring mig. En komplimang är trots allt ingen smärtsam uppoffring. Strö lite socker, ge någon en komplimang, at least I will. Ciao
Kommentarer
Trackback