Le Franz

Tredje tidsdödande och absolut oviktiga inlägget inom loppet av en timme. Det är absolut sista, jag lovar. Min poäng med det här har jag redan glömt bort, iaf första delen. Andra delen var att Touch me med weeping willows, ger mig frihetskänslor och en lust att dansa och att jag ska måla över det där jäkla ärret jag har på axeln för varje gång jag ser det slås jag av en våg av nostalgi/flashbacks och ett uns av heartache. Japp, det var nog det. Aurevoir mes ami (ursäkta eventuella grammatiska fel)

(Jag vill uppleva konsertkänslan NU, speciellt nu kvart i ett på natten. Och mest av allt med en johnossirepris, ja, jag är nog konstig.)