Trash day numero dos
Oh, detta var en mardröm i repris. Jobbet är, med risk för att låte väldigt gnällig, snorjobbigt. Jag är så trött på det, så jävla trött. Jag vill bara ligga hemma och tjäna pengar på att inte göra någonting. Ueh.
Livet med mina föräldrar är dessutom inte så rolgit. Mamma kan inte sluta tjata, det är som hon bara lagrat upp de här två veckorna hemifrån och nu exploderar allt och är livsfarligt. Varför ligger den där, städa, gör si gör så, blommorna är döda, har du gjort det och blablabla. Kill me softly.
Värst idag var nog när hon hittade cigaretter, spår från i torsdags i soffan och skulle ha ett serious talk. Mitt hjärta gick i 190, men jag klarade mig ur det ganska smärtfritt. But still, mamma kan gott åka iväg en vecka till elelr något, eller åtminstonde avreagera sig ¨på ngn annan stackare.
Skulle egentligen farit till Ystad och promenerat med Emma nu, men sen kom jag på att jag lovat mig själv att träna, alltså verkligen träna. Eftersom jag dels levt fruktansvärt onyttigt under min home alone tid, och dels efter en kaka och en onödig glass på jobbet idag. Gosh, jag känner mig helt tjock. inga allvarliga komplex dock, bara det att jag inte gillar tanken av att vara försoffad.
Så jag ska vänta tills nanon är fullladdad och sen ge mig ut för en run, eller promenad, och sen gör något annat jobbigt. Sant.
Och, ja. Jag vet inte om jag ska desperat-ringa Rhobin som igår eller om jag helt enkelt ska låta dte vara. Hur som helst behöver jag prata, och inte tänka för mycket. Ja, så är det nog. Och nu kom min mamma igen, och gnäller över alla väskor. Jag blir tokig, och kämpar för att hålla tillbaka ett raseriutbrott. Gah, det är nog bäst att sluta blogga innan jag ta ut det här, hej.
Livet med mina föräldrar är dessutom inte så rolgit. Mamma kan inte sluta tjata, det är som hon bara lagrat upp de här två veckorna hemifrån och nu exploderar allt och är livsfarligt. Varför ligger den där, städa, gör si gör så, blommorna är döda, har du gjort det och blablabla. Kill me softly.
Värst idag var nog när hon hittade cigaretter, spår från i torsdags i soffan och skulle ha ett serious talk. Mitt hjärta gick i 190, men jag klarade mig ur det ganska smärtfritt. But still, mamma kan gott åka iväg en vecka till elelr något, eller åtminstonde avreagera sig ¨på ngn annan stackare.
Skulle egentligen farit till Ystad och promenerat med Emma nu, men sen kom jag på att jag lovat mig själv att träna, alltså verkligen träna. Eftersom jag dels levt fruktansvärt onyttigt under min home alone tid, och dels efter en kaka och en onödig glass på jobbet idag. Gosh, jag känner mig helt tjock. inga allvarliga komplex dock, bara det att jag inte gillar tanken av att vara försoffad.
Så jag ska vänta tills nanon är fullladdad och sen ge mig ut för en run, eller promenad, och sen gör något annat jobbigt. Sant.
Och, ja. Jag vet inte om jag ska desperat-ringa Rhobin som igår eller om jag helt enkelt ska låta dte vara. Hur som helst behöver jag prata, och inte tänka för mycket. Ja, så är det nog. Och nu kom min mamma igen, och gnäller över alla väskor. Jag blir tokig, och kämpar för att hålla tillbaka ett raseriutbrott. Gah, det är nog bäst att sluta blogga innan jag ta ut det här, hej.
Kommentarer
Trackback