Le Franz

Jag skulle mest av allt vilja skriva ett långt, djupt och sådär patetiskt känslosamt blogginlägg nu. För jag har trillat rakt in i ett lost-moment igen. Och det känns inte som vanligt, det känns. Äh, jag vet inte. Jag vet inte, den mest använda frasen från min sida lately. Min egen förvirring tycks gå ut över allt annat. Jag har numera bytt ut hey there delilah mot delicate och sad eyes. Self destruction here I come. Men hur som helst är det inte kent.

Och bara sådär, finns det inget mer att säga.
Finito, over and out.