Le Franz

Hey baby. Jag har haft en underbar afton. Med ett underbart återseende. Kära söta underbara Natalie, vad det var kul att se henne. Och både två ycktes vara så fullproppade med information att jag undrar om vi spenderade en enda sekund a v kvällen med tystnad, nej.

Det vars å skönt att baa få prata. Och så skönt att känna att hon är hemma, tillgänglig och där igen. Makes me all happy inside. Och jag fick äntligen spy ut all den där Big-glödjen/sorgen över någon utan attd e suckade över tjatet. För Natalie, hon har inte fått höra det på en månad och hon lyssnade snällt och jag kunde bara inte vara tyst.

Och nu har jag ett sånt där moment. Jag saknar de där händerna. Den klockrena, fjäderlätta beröringen som jag aldrig lyckas undvika. Den svider alltid men är oh så underbar. Soon to be. Men, jags ka mixtra klart med nanon, och sen ska jag hoppas i säng. Ladda för sista dagen av jobb. Och jag ska somna till den únderbaraste musiken någonsin.

Just nu är jag såld på And then you kissed med, med Cardigans. Den är så mysig och den får bilder at rusa framför mina ögon, på ett bra sätt. Ändå någonstans långt inombord är jag vettskrämd, snälla, låt det inte handla om frånvaro den här gången. Låt det vara så annorlunda som det känns. Good night nu..