Hit by reality
Jag kom på en sak nu, om igår, som jag inte skrev om sist men som ändå spelade roll. Jag var alldeles för bitter för att ta med det typ. Det heter Bea, och det flyttar till Göteborg imorgon. Och jag blir vemodig och en aning low av att tänka på det.
För när jag träffade bea igår slog det mig, hur mycket jag kommer sakna henne. Fastän vi inte direkt är vänner som ses så ofta outside the school så på något sätt känns det som att vi är very good friends, och i en del aspekter påminner om varandra. Och vi har heller inte setts på hea sommaren så när vi sågs igår bara slog det mig, och ja, jag började gråta, och kunde inte sluta, det var som en remake på vår skolavslutning. Beabeabea, gosh vad jag kommer sakna henne. Alla de gånger vi varit så "off task" det bara går, lyssnat till hennes perversa stories och klagat på hennes usla men väldigt attraktiva bordsskick. Det är bäst för henne att hon kommer ner då och då, för jag kommer sakna henne big time, och nu känner jag mig gråtfärdig igen nästan, ha.
För när jag träffade bea igår slog det mig, hur mycket jag kommer sakna henne. Fastän vi inte direkt är vänner som ses så ofta outside the school så på något sätt känns det som att vi är very good friends, och i en del aspekter påminner om varandra. Och vi har heller inte setts på hea sommaren så när vi sågs igår bara slog det mig, och ja, jag började gråta, och kunde inte sluta, det var som en remake på vår skolavslutning. Beabeabea, gosh vad jag kommer sakna henne. Alla de gånger vi varit så "off task" det bara går, lyssnat till hennes perversa stories och klagat på hennes usla men väldigt attraktiva bordsskick. Det är bäst för henne att hon kommer ner då och då, för jag kommer sakna henne big time, och nu känner jag mig gråtfärdig igen nästan, ha.
Kommentarer
Trackback