Le Franz

Du och jag var kärlek
Kärlek i dess mest desperata form

Du och jag var närhet
Närhet som egentligen bara var begär

Du och jag var likhet
Båda irrande, ensamma, neurotiska själar

Du och jag var ömhet
Tärande beröringar som sved mot ens hud

Du och jag var styrka
Höga på varandra gav ruset oss kraft

Du och jag var vi
Nu, utan varandra är vi värdelösa

Yes, djup poetry in the middle of the night baby. Så här lät jag i en höstsvacka some months ago. HIttade den i ett gammalt block som både fick mig att tänka på Big och på hur sad det är att jag inte kommer klottra id et där blocket mer på Kunskap. Och Bea flyttar på söndag, jag förstår inte. Hon flyttar till Göteborg! Hon blir alltså den som lämnar småstadslivet först, och god damn vad jag kommer sakna henne. Det är inte klokt.

Jag är snortrött nu, alla har gått och lagt sig. Jag ska svepa det sista av mitt te och göra samma sak. Ska trots allt jobba imorgon, och sedan biografera med emma, sounds like fun to me yes. Men som sagt, nu är jag bara trött. Ska somna med min nano och god musik in my ear. Puss