Slutliga recensionen: Jack White och Accelerator
Mest för att jag har lovat det, och lite för att jag måste prata/skriva om det lite, lite till. Nu har mitt exalterade jag atgit ett steg tillbaka och jag har lugnat ner mig en aning. När jag pratade med Truls precis efter var jag så lyrisk och upphetsad över hur bra det varit att alla orden kom ut på samma gång.
Hur som helst, now I'll give you my day. My monday to be exact. Jag startade den med språngmarsch till tåget, och mötte där upp med Elenore, som tycktes gjort precis likadant. Väl i Malmö var det stekande hett, verkligen osvenskt varmt, och fastän jag var relativt sommarklädd trodde jag att jag skulle kvävas i värmen. Men tappra som vi var, började vi vandra på Folkets park. På vägen stannade vi och kollade på mina drömskor, jag funderar på att införskaffa dem plus ett par gladiator-inspirerade sandaler från nilson vid nästa lön.
Väl på området krossades till att börja med våra förväntningar på "festivalbandet", det var bara vitt och fult, med blå text och såg tråkigt och billigt ut. Men usch. Vi startade direkt i skuggan och bara slappade i väntan på Regina Spector som var det första inbokade bandet. Hon var oh så bra. Mycket bättre än jag väntat mig. För på de låtar jag hört kändes hon ganska platt, men live var hon underbar. Hennes röst var klockren. Denna konsert avnjöt vi liggandes på marken, med vattenflaskor som nackkuddar och var sådär härligt dåsiga av värmen, riktigt njöt av vad vi hade framför oss.
Sen såg vi även Jenny Lewis and the Watson Twins, som var okej, men lite för mycket country. The Essex Green var också bättre än väntat och överraskade trevlgit nog. Att avnjuta en konsert i gräset i halvvarm eftermiddagssol var riktigt mysigt.
The Spinto Band var det roligaste som hände den kvällen tror jag nog. Maken till sjukt band på scen har jag aldrig sett, och kommer kanske aldrig se. De var helt enkelt inte kloka där de gjorde konstanta robotrörelser och betedde sigsom att de var more than high on life, om man säger så.
Efter allt detta var dte dags för de absolut bästa och sista två banden. Först ut var Death cab, som mest av allt var en rolig upplevelse att ha sett live. Med låtar som Summer skin, Phonebooth, Crooked teeth och I will follow you into the dark skapade de en mysig konsert. Alla stog mest och bara sög in musiken. Men, fastän de var bra, så kändes Death cab en aning oengagerade. De kom dit, och gjorde vad de skulle ungefär. Fast de gjorde det bra. I will follow you into the dark var så bra att det gick ilningar längs min ryggrad och jag fick gåshud på armarna.
Slutligen, the grand finale: Jack fucking White och The Raconteurs. Herre min gud! Jag hade förväntat mig att dte var just han som skulle vara oengagerad, något han motbevisade direkt när han intog scenen. Med låtar som Level och Steady as she goes gick äntligen folket inne på området igång på allvar. Och han var så underbar, så bra att an till och med blev attraktiv. De som sett honom, föstår nog då hur bra de var. Han skrattade, bjöd på sig själv, hade roligt mellansnack och gav allt. Jack White, i malmö, i lilla pyttiga Folkets Park, unbelivable.
Jag får rysningar i hela kroppen när jag tänker på ljudet av de skrikande gittarrerna som de framkallade. Det finns inte superlativ nog för att beskriva hur bra just den spelningen var, hur bra han var. jag tänker inte ens försöka. Kan dock ändå tillägga att hans hesa, urrockiga röst, det var nog det bästa jag sett live so far. Det var extas, mindre raconteurs, mer Jack White.
Hursomhelst var Accelerator good. Synd på bristen av folk dock, och på det fula armbandet. Men utöver det var det really good. Det var Elenores och min första upplevelse utanför jobbet tillsammans och jag är inte besviken på henne, inte alls. Vi hade riktigt kul i väntan på jack, med alltifrån riktig brittiska till stockholmska, och.. om det kärvar med urtrustning till helgen, ta dig en snurr. Det har samma effekt. Och våran egen påhittade picknik, som bestod av cashewnötter, vinruvor, drickyoghurt, vatten haha och vetebullar, helt oslagbart. Så slutligen, tack Elenore för trevligt sällskap och en good day och tack Jack White för en bra konsert.
"Little Jack over here will give you twice the love for half the price"
Min dag idag har för övrigt varit chill. Jobbet är ganska lugnt och att jobba med Josefine och Emilia känns lite som att ha två storasystrar, in a good way though. Har för övrigt mest roat mig med att göra ingenting, planerar att fortsätta så. Imorgon ska jag dock hasa mig till Ystad för en ny mjukglassdate med Linus, lite rebounding och slutligen lite strandchill. Inte illa, inte illa alls.
"little lina over here will give you twice the love almost for free"
igen, vi orkar inte läsa dina jävla noveller lina. fuck off and die