Le Franz

Oh, klockan är sent efter bed time för någon som ska jobba imorgon, but still. Jag känner mig glad, uppe i varv och en aning fundersam. Har haft en god dag, med start hos Issa i stan, pingis och sunbathing och en och annan confession. Fortsatte hemma hos mig, där jag lagade urgoda pannkakor till soundet av Moneybrother, en man jag skulle vilja se live igen, som en favorit i repris.

Efter det har i alla fall en klump av de godaste varit här, i form av Louise, Emma, Issa och Martina. Vi startade ganska osocialt men över te och levande ljus blev vi mysigt sociala. Vi kom fram till att jag bland annat inte behöver en jävla soulmate. Inte någon som är som en spegel, och lik mig på alla sätt och vis. Trots det är det exakt en sån person jag letat efter.
Innebär det att Big också var fel? Eller, har jag bara inbillat mig att vi var lika? Jag vet inte. Men Emma har rätt om mig där, en soulmate skulle inte varat länge. Om man är identiska, varför då ödsla tid på att lära känna varandra? Alla dessa varför.
Vi kom även att prata om the great deal of sex. Men vad som blev sagt på den fronten stannar oss emellan. Thing is, det är inte någon big deal, inte i närheten av vad det varit. Ring snuten, vi har nog växt upp en aning.

Satc ikväll var också sådär snuskigt djupt och bra. Carrie är otrogen med Big, mot en dreamguy. Big. De är så äckligt meant to be att jag vill gråta varje gång de skiljs åt i den där jävla serien. Jag undrar, om man är great together, varför låta det rinna ut i sanden? Det är slöseri med liv, energi, känslor, och tid.
Just nu, skulle jag vilja ringa Emma, precis så som vi alltid ringer varandra. Ett emergency call. Ett fett neonblinkande "Hej kom och hjälp mig". Nästa vecka är snart, jag är farligt instabil och samtidigt känns allt så mycket annorlunda nu. Det finns annat som spelar roll, orsaker att låta bli. Det finns trygghet, och den finns verkligen inte i närheten av Big..
Så, jag tänker inte göra en "Carrie", för jag vet att jag skulle ångra mig. Men faktum kvarstår, och det kommer det alltid göra fram tills jag får reda på det; Har vi något?
Och med något, menar jag inte förhållandemässigt, det har vi aldrig haft, kanske kommer vi aldrig ha. Jag menar mer en connection, att allting var ömsesidigt.

Jag borde inte ens tänka såhär längre. Och, det händer mer sällan nu. Jag ska börja koncentrera mig på god stuff. Andra saker. Andra människor, som är så mycket mer. Andra planer, än just den. Som att min home alone vecka kommer vara full med övernattning with the girls, kvällar a grillning, late night talks, te och trygghet. Som att det blir några dagar av sarkasm och sjuk humor med Tim i stugan nästa helg, kanske för leopardsen också följa med, haha. Som att Erik och jag nu pratar om en get together, vilket skulle varit ganska, sjukt. Som malmöfestivalen och favorit i repris på where the action is. Som att en sushikväll med Elenore närmar sig.

Men ikväll ska jag inte tänka så, ikväll ska jag vältra mig i lugn musik, somna sent vid telefonluren och bara, låta tankarna ta livet av mina hjärnceller, haha. Slutligen, jag gillar Emma big time, mest för att hon förstår mig, för att hon är min motpol och soulmate på samma gång. Sällsynt typ.