Le Franz

Idag har varit så galet skön att jag blir glad när jag tänker på vad som gjort och inte gjorts. Vi vaknade runt tolv med en härlig känsla av utvilning. Satte oss på trappan i solen och åt nybakade scones med iskallt iste till frukost.
Sen har vi kollat satc, pratat om det mesta och bara gjort ingenting. Och hela dagen har jag haft en skön känsla av välbehag och livet-är-lätt i magen, and I like it.

Nu har jag precis tagit en lång dusch och smort in mig med den nya kokoskrämen mamma köpt. Den luktar sommar och fastän vädret svängt sedan i morse och nu mest är regn känner jag hur galet nära sommaren är. Jag menar, vi slutar i övermorgon. Övermorgon. Och imorgon ska vi på lärarmiddag, och jag har goda förhoppningar inför det.
Nej, på det hela känns allt väldigt bra. Bättre blir det också av att jag åker till Turkey med mamma på lördag. Det ska bli så kul. En hel vecka av sol och bad, slapp och sysslolöshet, på ett positivt sätt. Jag har en inre vision om att jag ska komma hem som en ny människa också. Inte ytligt sätt utan mer psykiskt. Med mod att ta tag i saker jag innan bara skjutit upp. Vi får se hur det blir med den förändringen.

Nej, slutfilosoferat. Ska njuta av det sista av den här härliga lediga dagen til Bob Marley i sängen med Spelet som sällskap. Insåg nu när Natalie var på besök att jag hamnat lite på efterkälken med läsningen då hon var hela hundra sidor före mig ungefär. Skärpning alltså.
För att bara förtydliga hur perfekt denna dagen känns kommer jag avsluta den med Grey's Anatomi ikväll! Ciao!