Sounds i ösregn
Det är något speciellt med regn och konserter. Eller, nej det ä det inte. Hur som helst spenderade jag, trots lite feber och förkylning, kvällen på lundakarnevalen. Tanken var The Sounds främst, en liten get together med diverse människor jag inte träffat på ett tag.
Jag hade, långt inombord en illusion av uppehåll, jag till och emd solsken, trevliga människor osv. Det blev inte riktigt så. Det pissregnade, milt sagt och det fanns tidvis en viss irration mig och mina vänner emellan. Men trots det kändes det, allt som allt, som att igår var helt okej. The sounds och Maja, var riktigt fabulous, vilket tydligt märks på min hesa röst idag. En anna kul sak med igår var också Tim. Long time no seen ungefär, denna gången med mindre hår. However var det kul att se honom, trots att jag var genomblöt och ganska frusen fick han mig att skratta och korta stunder fick jag snudd på wtai-flashbacks.
Tåget hem sedan var en kul historia. Jag känner mig som ett big fan av Issas cyniska, stockholmska broder. "Chilla mamma", typ. Det och Issas frenetiska påminnelser om "hur KUL procivitas kommer bli till hösten", som inträffar så fort en diskussion håller på att dö ut.
Idag har jag spenderat mesta tiden på djurparken. Det var ca 50 pers där och tråkigare än någonsin. Tiden gick i snigelfart och jag och min blåmärkta kropp och min hesa röst ville bara hem. Men, tack vare Elenor och Antonias humor lyckades jag klara mina fem timmar och är nu lycklig och säker hemma. Ikväll sedan, planerar jag inte att röra mig mer än det avståndet melan tv'n och datorn. Ciao!
Jag hade, långt inombord en illusion av uppehåll, jag till och emd solsken, trevliga människor osv. Det blev inte riktigt så. Det pissregnade, milt sagt och det fanns tidvis en viss irration mig och mina vänner emellan. Men trots det kändes det, allt som allt, som att igår var helt okej. The sounds och Maja, var riktigt fabulous, vilket tydligt märks på min hesa röst idag. En anna kul sak med igår var också Tim. Long time no seen ungefär, denna gången med mindre hår. However var det kul att se honom, trots att jag var genomblöt och ganska frusen fick han mig att skratta och korta stunder fick jag snudd på wtai-flashbacks.
Tåget hem sedan var en kul historia. Jag känner mig som ett big fan av Issas cyniska, stockholmska broder. "Chilla mamma", typ. Det och Issas frenetiska påminnelser om "hur KUL procivitas kommer bli till hösten", som inträffar så fort en diskussion håller på att dö ut.
Idag har jag spenderat mesta tiden på djurparken. Det var ca 50 pers där och tråkigare än någonsin. Tiden gick i snigelfart och jag och min blåmärkta kropp och min hesa röst ville bara hem. Men, tack vare Elenor och Antonias humor lyckades jag klara mina fem timmar och är nu lycklig och säker hemma. Ikväll sedan, planerar jag inte att röra mig mer än det avståndet melan tv'n och datorn. Ciao!
Kommentarer
Trackback