I'm a wreck
Mitt huvud är fyllt av skräp. Jag överanalyserar, tänker för mycket och vider och vänder. Idag har inte varit någon speciellt bra dag. Skolan har kännts jobbig och jag har haft den värsta migränhuvudvärken jag någonsin upplevt. Till och från har den varit så att mitt synfält till och med blev suddigt. Och panodil känns som en usel lögn.
Jag har även insett att denna veckan kommer bli minst lika hektisk som den förra och låtit mig drabbas av en enorm ångest. Jag vill bara krypa upp i ett tryggt knä, bli omhållen och uppmuntrad. Framförallt en aning vägledd. Jag känner mig vilsen. Och nu låter jag sådär oerhört djup och deprimerad. Det är jag inte. Jag känner mig bara förvirrad, alla gör det då och då och just nu är jag i den där fasen innan jag kommer hitta rätt. Men det kommer inte hända idag, jag har liksom givit upp hoppet om denna måndag.
Var förresten på en upprärande rättegång inför rättskunskapen. Grovt rattfylleri blev dömd till en månads fängelse och 500 kronor i böter till brottsofferfonden (500 kronor är ett jävla skämt). Jag förstår inte hur männsikor kan känna empati för folk som begår de brotten, denna man ansåg heller inte att han hade problem med alkoholen, när brottet gällde en tisdag då han blev tagen med 2,0 promille i blodet. Gah, orkar inte gå in på mer detaljer, då kommer mitt huvud klappa ihop.
Hm, och jag skippade porträttfotot idag eftersom min läpp gör att jag sre ut att ha varit med i en boxningsmatch. Mindre attraktivt, mer smärtsamt.
Nej, jag ska slänga på en Joe Purdy-skiva och slumra lite nu. Mildra min headache för att sedan ta mig an den hög med läxor som väntar, främst plugg inför morgondagens franskprov. Jag känner mig fortfarande en aning bitter på de somliga andra som slipper...
Aurevoir!
Jag har även insett att denna veckan kommer bli minst lika hektisk som den förra och låtit mig drabbas av en enorm ångest. Jag vill bara krypa upp i ett tryggt knä, bli omhållen och uppmuntrad. Framförallt en aning vägledd. Jag känner mig vilsen. Och nu låter jag sådär oerhört djup och deprimerad. Det är jag inte. Jag känner mig bara förvirrad, alla gör det då och då och just nu är jag i den där fasen innan jag kommer hitta rätt. Men det kommer inte hända idag, jag har liksom givit upp hoppet om denna måndag.
Var förresten på en upprärande rättegång inför rättskunskapen. Grovt rattfylleri blev dömd till en månads fängelse och 500 kronor i böter till brottsofferfonden (500 kronor är ett jävla skämt). Jag förstår inte hur männsikor kan känna empati för folk som begår de brotten, denna man ansåg heller inte att han hade problem med alkoholen, när brottet gällde en tisdag då han blev tagen med 2,0 promille i blodet. Gah, orkar inte gå in på mer detaljer, då kommer mitt huvud klappa ihop.
Hm, och jag skippade porträttfotot idag eftersom min läpp gör att jag sre ut att ha varit med i en boxningsmatch. Mindre attraktivt, mer smärtsamt.
Nej, jag ska slänga på en Joe Purdy-skiva och slumra lite nu. Mildra min headache för att sedan ta mig an den hög med läxor som väntar, främst plugg inför morgondagens franskprov. Jag känner mig fortfarande en aning bitter på de somliga andra som slipper...
Aurevoir!
Kommentarer
Trackback